tisdag 15 januari 2013

Om insikt

De senaste månaderna har jag helt glömt bort att jag ens har en blogg.

Slutet av 2012 var riktigt, riktigt jobbigt för mig. Som man kanske förstått under tidigare inlägg har jag egentligen inte mått bra på hela hösten, men på något sätt så eskalerade det hela kring jul och nyår.

Häromdagen gick jag in här och läste mina egna inlägg, och fastnade framförallt på inlägget från den 5 oktober. Där skriver jag om "en väldigt fin vän" som lärde mig mycket nyttiga tankesätt. Den där fina vännen har jag tyvärr inte kvar idag, och det var bland annat det som gjorde slutet av förra året så tungt. Men ända tills jag läste det där inlägget så levde jag i tron om att jag var lyckligast i världen när jag hade honom. Det var en illusion, en efterkonstruktion. Inlägget är skrivet den 5 oktober. Det datumet infaller under den period som jag ser som den bästa av tiden vi hade tillsammans. Och det här datumet har jag skrivit, svart på vitt, "jag kan fortfarande inte säga att jag är lycklig".

När jag tänker på det här blir det så tydligt. Det är självklart att det inte kunde fungera mellan oss. Om man inte är lycklig i sig själv, hur ska man då någonsin kunna göra en annan människa lycklig?

Att jag förstår gör inte att det känns mindre. Även om jag inser att det aldrig skulle ha funkat så länge jag inte mådde bra så känns det fortfarande som en stor förlust, för den här fina vännen lärde mig extremt mycket saker som jag alltid kommer ha med mig.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar